Livet Deluxe – Äntligen en ny Lapidus!

Började läsa Livet Deluxe igår. Så SJUKT bra! Hade glömt hur härligt Jens Lapidus skriver, och kom på mig själv med att faktiskt ha saknat personerna i hans Stockholm Noir-böcker lite grann. Kanske särskilt Jorge, J-boy, från Chillentuna.

Bokomslag, Livet Noir, av Jens Lapidus
Livet Noir

Jag är extra fäst vid de torra, nästan stympade, meningarna, som trots sin enkelhet levererar en oslagbar känsla av äkthet och realism. Sättet som personerna “tänker” och “iakttar” på, har jag inte stött på i någon annans (skolade) berättarskap. Ibland bara två ord, ett substantiv och ett adjektiv, och det säger allt, eftersom Lapidus har en fantastisk fingertoppskänsla när det gäller att välja adjektiv, både från hooden och ö-malm.

Det enda kritiska jag kan komma på att säga om boken hittills, är att ju mer jag läser, desto mindre har jag kvar av njutningen, så det är svårt att dosera läsningen optimalt för att maximera njutningen, för det här är ren njutning i bokform.

Den enda svenska författare som jag tycker kommer i närheten av Jens Lapidus storhet, är Jan Arnald, eller Arne Dahl, som han kanske är mer känd som.

 

Äntligen! (3)

Äntligen! Ett seriöst förslagspårtaxi (PRT, Personal Rapid Transit) i Stockholm har presenterats på debattsidan i Svenska Dagbladet idag.

Varför, varför, varför har alla snöat in på Tunnelbana och Buss som enda möjligheterna till persontransport i storstäder? Förarlös minispårväg är framtidens melodi, och perfekt för nordvästra Stockholm (Hagastan/Solna).

Ett kul, futuristiskt, projekt som enkelt skulle kunna knyta ihop de tre universiteten, samt även lösa problemen med tvärförbindelser mellan t.ex. Sundbyberg och Universitetet.

I Sverige har vi världens högsta sociala avgifter och skatt på arbete, vilket gör personal dyr. Förarlös spårtaxi är därför billig i drift.

Framför allt måste installationen kunna bli avsevärt billigare än tunnelbana.

Synd bara att det inte hänvisas till någon befintlig, väl fungerande, liknande installation någonstans i världen. Just “ekipage-vid-behov”-funktionen är väldigt lockande med spårtaxi, och gör man bara alla korsningar planskilda, och lägger hållplatserna på sidospår borde systemet kunna ha hög kapacitet, åtminstone jämfört med innerstadsbussar.

Det skulle vara kul att få se en prislapp på förslaget.

Äntligen! (1)

Jag får ibland tidningen Kollega hemsänd. Det beror på att jag är medlem i fackförbundet Unionen. (Främsta anledningen till det är att få något lite högre ersättning vid eventuell arbetslöshet). Hursomhelst, jag har aldrig varit någon direkt vän av “facket” i allmänhet, och LO-facken i synnerhet, men jag blev verkligen positivt överraskad av en debattartikel av den tidigare Unionen-anställde Kjell Johnson, “Hög tid slakta några heliga kor”, i det senaste numret av Kollega.

Jag tror Johnson träffar huvudet på spiken när han drar (bl.a.) dessa slutsatser:

  • LO:s koppling till (S) är en nackdel för alla fackförbund
  • A-kassans koppling till facket skall inte vara anledningen till att man går med i facket. Facket måste klara sig på egna meriter.
  • Varje medlem måste uppleva att man har nytta av sitt medlemskap
  • Det är för lätt att runda turordningsreglerna i LAS
  • Bara fackförbund som utgår från medlemmarnas intressen, utan att ta partipolitiska hänsyn, kan få brett förtroende
  • Man måste skapa kollektivavtal som är attraktiva även för arbetsgivare
  • Man måste hitta avtalslösningar över nationsgränserna

Det var länge sedan man såg sådan självinsikt från fackligt håll. Jag skulle vilja avsluta med att citera hela sista stycket i debattartikeln:

Jag vill se starka och moderna fack där de allra flesta är med. Även om 10-20 år. Då räcker det inte med att bara putsa på fasaden. Det krävs också mod och förmåga att tänka om och att tänka nytt. Säga sådant som kan vara obekvämt. Peka på problem även innan man vet hur lösningen ser ut.