Livet Deluxe – Äntligen en ny Lapidus!

Började läsa Livet Deluxe igår. Så SJUKT bra! Hade glömt hur härligt Jens Lapidus skriver, och kom på mig själv med att faktiskt ha saknat personerna i hans Stockholm Noir-böcker lite grann. Kanske särskilt Jorge, J-boy, från Chillentuna.

Bokomslag, Livet Noir, av Jens Lapidus
Livet Noir

Jag är extra fäst vid de torra, nästan stympade, meningarna, som trots sin enkelhet levererar en oslagbar känsla av äkthet och realism. Sättet som personerna “tänker” och “iakttar” på, har jag inte stött på i någon annans (skolade) berättarskap. Ibland bara två ord, ett substantiv och ett adjektiv, och det säger allt, eftersom Lapidus har en fantastisk fingertoppskänsla när det gäller att välja adjektiv, både från hooden och ö-malm.

Det enda kritiska jag kan komma på att säga om boken hittills, är att ju mer jag läser, desto mindre har jag kvar av njutningen, så det är svårt att dosera läsningen optimalt för att maximera njutningen, för det här är ren njutning i bokform.

Den enda svenska författare som jag tycker kommer i närheten av Jens Lapidus storhet, är Jan Arnald, eller Arne Dahl, som han kanske är mer känd som.